Hel ylle

 Älskar ylle tröjor. Alltså riktiga, hemstickade ylletröjor. Utan syntetmaterial som acryl som gör att tröjorna blir noppiga efter bara några tvättar. Billiga syntettröjor från någon stor märkes kedja gjord för slavlöner av material som är gjorda av olja, går verkligen inte hem hos mig.

Blev så glad här nyligen när jag hittade en till ylle favorit på loppis för 5 euro. En alldeles ljuvlig grön hemstickad yllekofta. Jag blev kär direkt.

Denna ylle tröja var min mammas som hon köpte på Island på 70-talet. De är numera min absoluta favorit. Det är den tröjan jag har på mig när det är 30- grader där ute, och om man glömt att elda där inne så det är 14- grader inomhus. Det är den tröjan jag har på mig när jag räfsar på våren eller hösten. Den är varm och tät, de gör att vinden inte kryper in lika bra . Under min användningstid har jag tvättat den 1 gång, det räcker med att hänga ut den för att vädras, så rengör den sig själv.

Denna tröja har 40 år på nacken. Vilken tröja från de kända varuhus idag kommer ha lika lång livslängd?

Om ni ska köpa en enda tröja, skulle jag verkligen rekommendera en isländsk ylletröja, den kommer att tjäna dig stor del av livet om du vårdar den rätt. Det är kvalité om något.

En annan ny favorit är en ylletröja stickad i typiskt isländskt mönster av naturfärgat garn, men den är inte av isländskt ull. Den isländska ullen är både tjockare och fetare, för att fåren skall klara av de salta kalla vindarna på Island.

Mössan har också varit min mammas numera min favorit mössa, som hon stickade på 70-talet.

De är bara att konstatera. Länge leve 70-talet!

Älskar isländska mönster. Om man nu skulle ha tålamod att göra en själv också. Det är på min to do lista, någon gång, kanske när barnen blir lite större, kanske jag hinner då.

Frostnypen morgon

 Gick på morgonpromenad i dag. Frosten hade pudrat världen vit. Den frusna halmen knastrade under fötterna när jag gick över åkrarna till ett favorit ställe nära oss. Älskar att gå dit inga vägar leder. Kanske en metafor för livet, vill inte gå längs den utstakade vägen, vill gå dit hjärtat leder mig.

 Rönnbären är som röda rubiner. Fåglarna kvittrar och festar loss på bär buffén.

  Ser det vackra i det enkla. Vill fånga varje ögonblick på näthinnan.

 När jag kisar upp mot skyn och ser träden som är utsmyckade känner jag den flyktiga lyckan i stunden. Just då när jag kunnat släppa alla andra tankar, då känner jag nuet.

 Jag tar tag i stunden, suger i mig allt det vackra. Tankar de sista solstrålarna för jag vet att snart kommer de långa mörka dagarna. Jag vill frysa tiden, stanna kvar. Men jag vet att stunden är flyktig, det är dags att gå hem.

Vackra varma och kalla Januari

Först var det höst i januari sedan kom kölden och snön. Då fick vi många härliga kalla solskensdagar. Trädena blev kristallprydda och snön låg som en vit mjuk filt över landskapet. De är så vackert så man vill nypa sig för man tror man drömmer.
Vet inte om jag visat baksidan av huset förr? Så här ser de ut i varje fall. I sommar ska vi så gräsmatta här och plantera buskar. Bygga en veranda av lärkträd. Så att vi kan njuta av sommarens solskens dagar också.

 Riddarsporren som blivit kristallprydd. Älskar växters frökapslar på vintern, de är där som små kronor som väntar på vårens värme och längtar efter att få blomma igen.

 Denna utsikt får vi njuta av varje dag. Men det är också min största sckräck för ån ligger bara 30 m från huset. Ingen hitt med små barn. Men vi har en regel: - Vi går aldrig dit. Vill inte väcka barnens intresse för den. Därför kan jag bara njuta av den på håll. Men då barnen blir större tänker jag gå hit ner ofta för att samla tankarna och meditera. För det brusande vattnet ger mig lugn i hela kroppen.

 Vinter kor i hagen brevid huset. Undrar vad de tycker om vintern?