fredag 13 november 2015

Finns det liv så är det aldrig försent


Fredagen den 13 till ära ska jag berätta vilken otur vi hamnade ut för förra veckans lördag.

Kl.17 tiden skulle min man stänga hönshuset, när han plötsligt fick se 5 av våra 10 hönor liggande blodiga på golvet. I uteburen märkte han en mårdhund. Han hade brutalt mördat de 5 stackars hönorna utan att ens äta upp dem. Som tur var fick vi fast honom och avlivade de kräket.

Jag sa åt maken att en finsklantras höna var försvunnen. Vi tänkte att hon kanske hade kommit undan och gömt sig, så hon kanske skulle dyka upp följande dag.  Men när vi skulle gå in, fångades hon i skenet av min ficklampa. Där låg hon ihopkurad i gräset, alldeles livrädd. Hon hade blivit biten i benet av mårdhunden, och haltade fram. 

Vi tänkte att vi ska se om hon lyckas bli bättre, så vi ville inte avliva henne.
Nästa dag tog jag in henne i huset, och hade sårvård åt henne. 


Tvättade såret på foten rent och putsade med silvervatten. 
Jag bestämde mig även för att koka en sårläkande kådasalva, för att påskynda läkningen, och smörjde in hennes fot med den.

Nu har hon fått bo i vårt badrum i fem dagar. Foten som såg död ut till först har återfått sin rosa färg. Såret tycks läka. Stackars lilla Lotta är tärd, men hon äter och dricker. Så hopp finns ännu att hon repar sig.

Hon kommer förmodligen att bli halt om hon klarar sig, men jag hoppas och tror att hon ska klara sig.

Till min mans förförfäran är de inte första gången jag tar in sjuka djur i vårt hus. Men jag kan inte se dem lida, utan att hjälpa. Men denna gång har han inte sagt att hon måste ut. Han vet väl vilken envis kvinna han är gift med :).

Min favorit låt som jag alltid sjöng som barn var Mikael Wiehes flickan och kråkan, så jag antar att de ligger i min natur att ta hand om skadade fåglar.

"Finns det liv så är det aldrig försent".


7 kommentarer:

  1. Så fint att ni inte ger upp utan vidare, djur är nog värda mera än så :) <3 Beror ju förstås på hur allvarlig skadan är, om man tror det går att fixa och hur mycket de lider, såklart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja så är de ju man måste ju fundera om de verkligen går att rädda och som du säger om djuret lider, är de ju ingen ide´.

      Radera
  2. Silvervatten det är grejer det, både för människor och djur. Hoppas Lotta repar sig snabbt!

    SvaraRadera
  3. intressant hur du beskriver stackars mådhunden som ett kräk och mördare, hahahaha. Han var nog bara hungrig då mårdhundar inte dödar för nöjes skull. IS däremot gör det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo tyvärr är mårdhundar som minkar. Blodtörstiga så de har de chansen så mördar de alla hönor. Så hellre en räv en mårdhund eller mink i hönshuset, för räven tar bara ett byte åt gången. Håller med om Is däremot.

      Radera
  4. Åh, vilken hemsk syn det måste ha varit. Och så fint att du räddade den stackars livrädda hönan. Vi har inga djur men har planer på att skaffa när vi hittar en gård. Men jag bävar verkligen för att ta livet av dem eller om de blir dödade av rovdjur. Men jag vet att jag måste lära mig hantera det.. nåväl det får jag ta då. men ville också säga att Flickan och Kråkan var en favorit hos mig med när jag var liten och ännu faktiskt. Tack för en fin blogg har läst ett bra tag men aldrig kommenterat.
    mvh Erika

    SvaraRadera