lördag 10 januari 2015

Varför självhushåll?


Jag har kanske aldrig berättat om varför jag är intresserad av självhushåll. Det har alltid funnits där, det är mina rötter. De finns inom mig och säkerligen inom dig också. De är en naturlig del av att vara människa. Att vara självförsörjande på mat har människan genom alla tider varit. De är bara sedan 1900 talet vi inte varit det. De är fråga om ett ynka århundrade. Gentemot så länge som mänskligheten funnits.

Men bara på 2 till 3 generationer har denna fantastiska kunskap fallit i glömska. Den kunskap vi har byggt upp från generation till generation, genom flera århundraden.

Vi har varje år haft ett trädgårdsland när jag var liten, min mamma flyttade från landet till stan. Men den småskaliga odlingen om somrarna gav hon aldrig upp. Min mormor odlade ända tills hon for in på ålderdomshem, de var hennes sätt att klara sig på en liten pension. Hon sa alltid att så länge ja har päärona ( potatis) så klarar jag mig.

Så nu när jag hittade kärleken i min mammas hemby, kändes det som att jag återvände till mina odlings rötter. Fast odlar kunskapen har jag fått lära mig själv genom försök och många misstag. Ännu är jag långt ifrån fullblodad odlare. Men de är ju de som är så intressant med odling de finns alltid mer att lära sig.



En annan orsak är att jag är gift med en bonde. Man skulle ju tro att bönderna är ju i alla fall självförsörjande på mat. Men så är de ju inte, de flesta bönder köper all mat förutom den gröda de odlar själva. Visserligen har de flesta på landet egna fruktträd och bärbuskar, men få bönder idag utnyttjar den traditonella självförsörjningen året runt fast det finns förutsättningar. Därför vill jag också ta tillbaka självförsörjningen åt bondyrket.



Vi är inte heller självförsörjande på allt, de kommer vi aldrig att vara, men om vi kan bli det på en stor del av maten vi äter är det gott nog. Idag är vi självförsörjande året runt på morötter, rödbetor (som maken odlar), grönkål, jordärtskocka, ägg (förutom när hönorna ruggar), tuppkött, persilja, dill, bär, svamp, zuccini, vaxönor, äpplen och lök, och vitlök. Dessutom är skafferiet fyllt av te på vilda växter. Jag gör en del av vår hudvård själv, men då är ingredienserna köpta, så de räknas inte till självhushåll. Jag kan ju omöjligt börja odla oliver och göra olivolja här. Men lite får man väl fuska :).



 En annan sak som jag inte vet om man kan räkna till självhushåll är osten som är gjord på mjölken från en närliggande mjölkbonde. Denna ost avnjöt vi på julen. Den blev riktigt krämig och god efter att den lagrats 2 mån i vårt kylskåp. Bara temperaturen i vår källare stiger kommer jag att göra flera, för att lagra i kylskåp var inte så optimalt. Osten torkar lättare ut.

 Minns ni detta inlägg från i höstas? När jag vakumförpackade äpplena i plastpåsar med hjälp av damsugare. Jag kan meddela att de äpplena som inte var kantstötta fortfarande är fina, men de som hade fått sig en liten stöt innan lagring blev lite bruna, och något i varje påse måste man tyvärr kassera, de övriga är jätte fina. Så ännu kan vi äta av dem.
 En annan variant var att lagra äpplena i tidningspapper, ett och ett i en plastlåda med lock, den varianten har också funkat fint. Där har alla äpplena som vi hittills ätit varit fina. Så summa summa tror jag att tidningsvarianten vinner.
 Två cider flaskor står och jäser i skafferiet. De gjorde vi på äppelsaft som vi pressat i råsaftsentrifugen. Får se till påsk om det lyckades.

Egen äppelcidervinäger att tvätta håret med gjorde jag också.
Jag följde detta lite diffusa recept. 

Den lyckades och är prima till hårsköjl.
Först tvättar jag håret i lite bikarbonat blandat med vatten sedan sköljer jag av håret som vanligt. Därefter sköljer jag håret i 10liter vatten med en skvätt äppelcidervinäger i. Håret blir mjukt, rent och min hår botten mår bättre av denna metod än om jag använder eko schampo som innehåller citronsyra. Då får jag eksem i hår bottnen.


Så här fina är äpplena ännu. Men får se hur länge de räcker till.

När världen i dag ser ut som den gör, och framtiden är oviss hur den ter sig. Känns det som en trygghet att i en överkonsumerad förgiftad värld gå back to basics. Skala av de överflödiga och känna lycka i att odla sin egen mat. Ingen importerad frukt kan mäta sig med hur ett eget lagrat äpple kan smaka. Smaken är ren lycka, med stolthet över att vara sin egen lyckas smed.

5 kommentarer:

  1. Det är så intressant att läsa om dina odlingar! Du har ju kommit riktigt långt på vägen att bli självförsörjande! Är det äpplen från era egna äppelträd du lagrar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va kul att du gillar att läsa mina odlingar. :) Vi har 6 äppelträd men inga som ännu ger ordentlig skörd, därför brukar vi få av svärmor äpplen. Efterlyste bland våra vänner i år äpplen så de även räckte till att göra must och cider. Många som har äppelträd får ju så stora skördar så de räcker även till andra.

      Radera
  2. Jag gjorde maskrosvin på tomtens alla mskrosor för ett och ett halvt år sedan, tänkte se om det är färdigt snart. Det sägs lagras minst ett år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj de låter spännande, berätta gärna om det blev gott. Skulle vara intressant att göra mera vin, aronia vin har jag smakat som jag gillar. Krusbär har jag också smakat. Kanske man skulle testa de i år. Hmm ... får se vad som hinns med.

      Radera
  3. Helt fantastiskt. Blir alldeles lycklig i själen av sådana här blogginlägg, får mig att tro på världen igen. Vill också göra en massa mer själv, men en liten bit i taget. Synd att vi var så lata under hösten att vi inte tog och räddade fler äpplen från de träd som vi har tillgång till, men nå, ett annat år kanske.
    Måste då prova göra egen äppelcidervinäger, har du "ätit" av den också?

    SvaraRadera