När man zoomar ut

Har ni sett FB gruppen Family Living -the true story ? Där lägger medlemmarna upp sina vardagsbilder med icke stylade hem. Gruppen har 28000 medlemmar. Medlemmarnas bilder har till och med blivit en bok som heter Orka torka.

Gruppen bildades som en motreaktion mot alla stylade bloggar och inredningstidningar som bara visar upp perfektion. Perfektion som inte reflekterar verkligheten, där inga leksaker ligger på golvet inga brödsmulor är kvarlämnade på bordet.

Har vi blivit trötta på att se en överstylad värld? En till synes perfekt värld hos alla andra. Sedan går man hem till sitt eget kaos för att känna sig misslyckad som människa, eftersom man inte orkar ha lika städat. Men frågan är ju om alla verkligen har de så perfekt, tipp topp där hemma. De flesta av oss stressar och städar frenetiskt när man vet att man ska ha gäster. Sedan går man där och låtsas som om man alltid har de så där städat.

Min dotter brukar fråga mig när jag håller på och städar. -Mamma, ska vi ha gäster?

 Jag tycker att de är hemskt skönt att se att andra har det stökigt. De visar att de är mänskliga, att de också har det som vi. Ja går hem och känner mig lite mer nöjd över att komma till mitt egna kaos.

För med en man som jobbar nästan 16 timmar per dag 6 dagar i veckan, två små nyfikna, busiga och råddiga barn och en trött mamma orkar jag inte hålla ett 250 km hushåll i tipp topp kondition. ( Skulle aldrig ha byggt så stort idag) Jag vill hellre leva än att städa ihjäl mig.

Min stökighetströskel är ganska hög men när den brister så börjar jag städa.
Jag gillar ju när det väl är städat de där första 5 minuterna innan barnen virvlat runt som virvelvindar. Innan brödsmulorna återigen har tagit sin sedvanliga plats under bordet. 5 minuter då man får känna sig lite lyckad och att man ändå har det lika städat som "alla andra".

Jag hörde någon berätta att de kan börja städa 1 vecka på förhand innan de får gäster. Tänk va mycket tid vi lägger på att försöka uppnå en stunds perfektion. Är de så himla farligt om några saker är på fel plats? Borde vi sänka våran bjuda hem folk tröskel. Kanske man orkar man bjuda hem folk oftare då. Kankse man t.o.m är trevligare som värd om man inte är helt slut efter att man storstädat huset.

För att känna oss mer lyckade som människor borde vi börja bjuda hem folk till vardagsstöket? Då skulle de ju få se hur man på riktigt lever, kanske går de hem lite lyckligare eller så går de hem och himlar med ögonen.- Jisses hur stökigt kan man ha det?

Borde vi i bloggvärlden börja zooma ut mera för att visa hur det ser ut runtom den där mattallriken man fotograferade. Jag tyckte att de va hemskt skönt att se stökiga blogginlägg av dessa två tillsynes perfekta hem. Lundagård och Caisa K

Därför tänkte jag bjussa på vårt problemområde stöket, nä jag mena ju köket. :)

 Så här har vi det typ alltid om vi inte har gäster. Köksön är ett utmärkt ställe för diverse småplock och dagstidningar. På golvet ligger de alltid leksaker och pusselbitar. Igår la jag samma pussel 5 gånger. För varje gång jag hade lyckats lägga det och stoppa undan det hittade det på ett magiskt sätt tillbaka till att vara utspridd över golvet.

Diskhon har alltid kompisar av smutsiga tallrikar eller dylikt.

Jag ska försöka börja sänka min tröskel att bjuda hem gäster. Man kan väl skylla på barnen om inte annat. De var dottern som inte orkade diska ;).