fredag 24 oktober 2014

Första snön och melankoli


Idag föll den första snön. Den lägger sig som ett lugnande täcke på en intensiv period. Det känns skönt. Sommarhalvåret ända från tidig vår till sen höst är stressig för en bondfamilj som vi.

Jordbruket är inget jobb det är en livsstil. Under sommarhalvåret är det bara jag och barnen, vi ser knappt till pappa i huset, enbart vid lunch tider. Nu när vintern kommer börjar vårat familjeliv. De känns underbart att äntligen få börja ha sin partner hemma åtminstone några kvällar i veckan. Att leva lite "normalt".

För mig är vintern en befrielse. Jag kan med nöjdhet ta ett djupt andetag och vara nöjd med det som hunnits med i självförsörjnings väg. Bären och svamparna är plockade, grönsaker och rotfrukterna är skördade. Frysen är full. Teet ligger i glasburkar i skafferiet och väntar på att få avnjutas.

Jag känner tröttheten välla över mig. Jag skulle gott kunna gå i ide, dra över mig de vita lugnande täcket. Sova en djup och skön sömn tills det blir vår och björkens knoppar börjar brista ut i sprudlande vår.

Men sömnen är inte en småbarns mamma förunnad. Det får duga med att vila sig med en god bok och en kaffekopp i kökssoffan. Allt det andra vardagliga som borde göras tar jag en annan dag.


2 kommentarer:

  1. Så klokt du skriver! Jag tror att detta är återhämtningens tid för många av oss. Naturen går i vila och vi människor behöver också ett annat tempo - mera lugn & eftertanke & mys... Vila och påfyllning, som en av mina vänner brukar säja. Kram i ruskvädret!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi är ju också en del av naturen, vi behöver också vila :). Återhämta, samla kraft så vi orkar igen när det blir dags. Kram till er med :).

      Radera