Viktig svensk forskning om microplasterna i haven.

Viktig svensk forskning om microplasterna i haven. Se detta klipp från vetenskapens värld, spola fram till 7.20. Microplaster i haven kommer in i fiskarna och andra djur som tar upp kemikalier i plasten och får beteende störningar. Detta förekommer över allt på jordklotet. De handlar inte bara om plast som bryts ner utan även microplaster som finns i kosmetika och plastpartiklar från kläder som tvättats som spolas ut via reningsverken.

Vi måste fort få ett slut på vår överdrivna konsumtion av palst. Dessutom måste vi städa upp i haven, innan allt bryts ner till microplaster.

Hemskt vad vi människor ställt till med.

Skörd trotts allt

 Tack vare den varma hösten blir skörden någorlunda i år ändå. De trodde jag inte i augusti.
Men man ska inte ropa hej i förväg, för plötsligt så händer det. Till och med brysselkålen är på gång. Ett av mina experiment i år, som jag tvivlade på ganska långt. Men med extra nässelvatten gödning här på höstkanten så har den tagit fart och börjat bilda små kålhuvuden som snart är klara för skörd. Men de som är bra med brysselkålen är att den är väldigt härdig för kyla. Så den borde kunna skördas långt in på hösten. Mums, snart får man avnjuta smörkokt brysselkål.

Till ock med störbönorna hann leverera. 

 Spritstörböna är årets experiment. Nu måste jag bara fundera ut hur jag ska ta tillvara och lägga in den. Någon som testat, och kanske kan dela recept?

Blauhilde Purpurstörböna, är en ny favorit. Den tog länge på sig att bli klar, men ack va de var värt det. För titta vilka skönheter hon levererar.

  Tyvärr måste man bara lätt koka bönorna i 1 min, annars tappar de sin fina purpurfärg.
Men dessa är så vackra att de kunde vara enbart för skådebröd. Kanske man borde göra en bönpergola någonstans på gården?

 Grönkålen som aldrig gör en besviken är vacker i år med tillsammans med tagetes. Red Russian är en mildare lila aktig grönkål, men skadedjur verkar föredra den också. Jag gillar den "vanliga"grönkålen bäst.

 I växthuset håller de sista tomaterna på att mogna. De som inte hann bli klara kokade jag till tomatmarmelad och en del gröna får mogna innomhus tills de blir röda och klara. Har också kokat röd tomatsås i mängder.

Igår började jag riva upp de gamla ogräsbevuxna  jordgubbslandet. Aldrig mera plast under jordgubbsplantorna säger jag bara, jisses vilket slit de var att få bort det. Dessutom vill jag inte behöva slänga en ogräsbevuxen plastmatta vart fjärde år. Sådant slöseri tär på mitt miljömedvetna samvete. Hönsen har börjat krafsa upp jorden, nu är det dags för mig att gräva bort de gamla plantorna, ta bort allt rotogräs, gödsla och vintertäcka med halm och trädgårds avfall, för att få bli till nästa års kålland. Totalt har jag slitit bort 20 kvm jordubbsland i år, så nu blir det att anlägga ett nytt jordgubbsland.

Dags att ta på sig arbetskläder och gå ut och motionera med spaden. Vem behöver åka på gym som har ett trädgårdsland? Kroppen mår bra av riktigt jobb, plus att man får både nytta och nöje i samma veva.

Slakt

Obs! Detta inlägg är inte ämnat för den känsliga.

Okej, nu för någon vecka sedan hände det. Vår första fårslakt. De gick bra. Eftersom vi hade hyrt in oss i våra kompisars hage, hade vi inget emotionellt band till fåret.

(Bilden är från i våras, när jag var på en stycknings kurs).

Tog inga bilder vid tillfället, kameran hade jag glömt hemma. Antar att jag var för fokuserad vid uppgiften med avlivningen. Vi hade en jägare till hjälp med att skjuta ett skott i fårets huvud, då föll den ner till marken. Sedan skar han ett snitt i halsen för att tappa ur blodet. (De sprattlar en del efter, pga. muskelspänningarna, men de är redan dött vid de här laget). Efter det tog han upp buken och tog ut innälvorana, samt skar av skallen. Sedan skar vi upp snitt vid bakbenen och drog ner skinnet, hängde upp fåret i snaror i taket, och började lossa skinnet ytterligare. De går nästan att dra av skinnet, lite får man peta med kniven på vissa ställen. Ska man spara skinnet bör man komma ihåg att avlägsna svansen och kloaken.

Skinnet tog jag till vara och saltade in med fint havssalt. De går åt 4kg salt per fårskinn. Sedan vek jag ihop skinnet som ett kuvert. Långsidorna först och sedan kortsidorna. Sedan rullar man ihop det och förvarar det i ett kallt uthus på en lastpall. På detta sätt ska skinnet kunna bevaras i något år innan man garvar det. (Jag har tänkt naturgarva det, förhoppningsvis på en kurs som eventuellt blir av nästa år).

Vi lät fåret hänga i två dygn i en källare som hade kring 13-14 grader.

Lika finstyckat som på kursen blev det inte. Men fullt dugliga köttstycken fick jag fram.

2st frambogar,  2 st ytterfile, 2 st innerfile, sadel, 2 x ytterlår och innanlår, fransyska och rostbiff lät jag sitta ihop så tillreder jag dem samtidig och på så sett får en större mängd kött till kommande festmåltider. Läggen, och nacken blev till sopp kött. Resterande blev maletkött.

Uppskattningsvis borde vi ha ca. 40 kg fårkött i frysen nu.

Till nästa gång ska jag investera i en stycknings kniv, och en grensax så att man enklare kan knipsa av revben. ( En sådan kan man även använda sig av till tuppslakt).

Ber om ursäkt för mitt grova språk i detta inlägg, och det morbida över texten.

Har någon av er slaktat och styckat kött? Vilket/ vilka djur va det?

Föreläsning med Bonderöven Frank

Hade möjligheten att gå på en föreläsning som ordnades i Vasa med den danske självhushållaren och tv kändisen Bonderöven Frank. En intressant föreläsning, där han berättade om hur de lever på gården och vilka djur de har. Kanske ingen matnyttig fakta om självhushållning kom fram precis men, de var ändå intressant att höra honom berätta. De kommer ju destu bättre fram i tv programmen.

En sak som han nämnde om självhushållning som fastnade i mitt minne. Var att de spelar ingen roll om du odlar potatis så de räcker för ditt husbehov, om du fortfarande eftersträvar att ha den nyaste tekniken, ny bil o.s.v., för då behöver man ständigt mera pengar. De man bör göra om man strävar efter självhushållning är att nöja sig med det man har. Att värdesätta andra saker än just saker. Tid med familjen, tid att göra saker från grunden, att vara ett med naturen. Nu lät de ju i och för sig bättre på danska än när jag försöker återge det jag minns.

Men han har så rätt. De spelar ingen roll om vi saftar, odlar, slaktar och tycker att man är självhushållande om man samtidigt alltid strävar efter mer. Att va nöjd med det lilla är nyckeln.

Jag tar med mig ny självhushållnings energi från detta möte. Så bjuder jag er på en usel kändis selfie, när vi båda ser fulla ut, eftersom kamera ägarinnan blev så nervös när hon träffade sin idol att hon glömde helt hur inställningarna fungerar på en kamera, så blixten bländade upp hela salen. Say cheese!